Ur Bohuslän 1983
”Det stora sillfisket”
…som det har kallats, inträffade i Bohuslän1752-1808.
Då fångades sill “uti otrolig ymnighet” och tillgången var så stor att man fick avsättningssvårigheter. Härvid uppstod två slag av industrier som använde sill till råvara, nämligen sillsalterier och trankokerier. Sålunda fanns det 241 trankokerier igång i Bohuslän år 1781. Det var nu som den sk “trangrumsstriden” ägde rum. Man ansåg nämligen att avfallet från trankokningen det sk “trangrumset”, som kastades i havet skrämde bort sillen samt att hamnar och farleder uppgrundades.
År 1780 påbjöds att trangrumset skulle grävas ned eller, där så inte kunde ske, särskilda vikar eller liknande skulle stängas av för förvaring av trangrumset, så att detta inte skulle rinna ut i havet.
År 1783 skärpte myndigheterna tonen och 120 trankokerier utdömdes. Emellertid gavs dispens för fortsatt drift, men man ålades att bevisa att trangrumset var oskadligt för fisket.
Då lät några trankokeriägare med baron Patrik Alströmer i spetsen göra en undersökning av trangrumsets påstådda skadlighet och man sände ut en kommission som besökte trankokerier främst i södra Bohuslän. Kommissionen bestod av kapten Johan Lorentz Ruthensparre, löjtnant Jacob Kierrmansköld och “en godkänd Lärjunge af wår Stora v. Linne Medicinae Candidaten herr Anders Dahl”, som “efter långt betänkande sluteligen kunde öfwertalas, at sig denna undersökning åtaga”. Undersökningen gjordes 1783 och av den dagbok som ingår i den 1784 tryckta “Trangrums-Acten” framgår, att man reste från Göteborg den 12 november och besökte en rad platser i södra Bohuslän.
Garfågel (Alca impennis L. t) sådan den avbildas i Sveriges Djurvärld efter den amerikanska
tidskriften “The Auk”.
Måndagen den den 15 december började man förrättningen i Mollösund, vilken pågick tom torsdagen den 18 december. Denna dag hade “liten Nordl Wind med wackert Wäder, men ganska kalt; Emot aftonen gick winden på S.W. Flere Sillbåtar kommo idag roende til de härwarande Trankoken. Priset sades i dag wara 3 sk. tunnan.”
Garfågeln
Det är denna dag (18 december 1783) som Anders Dahl till sist gör följande intressanta anteckning:
“Alca inpennis sågs wid Mollösunds brygga”.
Med Alca inpennis avsåg han garfågel, en fågelart som är eller var släkt med tordmulen, och det är sista gången som garfågeln uppges vara sedd i Bohuslän.
Sven Nilsson säger 1858 i Skandinavisk Fauna, Foglarna, att garfågeln var stor som en tamgås, svart, inunder vit, en äggformig vit fläck mellan ögat och näbben, vingarna mycket korta och för flykt oskickliga, stjärten kort och spetsig. Den häckade kolonivis allmänt på skär och klippor i havet. Den simmade och dök utmärkt och levde av fisk. Fågeln “säges vara utmärkt fet, och köttet … af förträfflig smak”. Garfågeln hade en vidsträckt utbredning i historisk tid från norra Storbritannien, Island, S:t Lawrencebukten och Newfoundland och troligen också på Grönland och Färöarna. På 1500-talet dödades fågeln i oräknelig mängd runt Nordatlantens kuster och “de behöfde blott gå iland på holmarna och med störar slå ihjäl så många de behagade. De fyllde sina båtar och togo flera tunnor ägg. De stackars foglarna voro så enfaldiga att de läto taga sig upp i båtarna på segel, och läto driva sig upp på skeppen på utlagda bräder. De voro aldeles försvarslösa och drefvos i täta flockar, som får till slagteriet”. På mindre än en timma kunde man fylla 30 båtar, vilka uppges främst kom från England, Frankrike, Spanien, Holland och Portugal. På Funk Island förekom ännu på 1840-talet “inhägnader af sten, i hvilka foglarna indrefvos och qvarhöllos tills de skulle ihjälslås. Man berättade att enär ön är skoglös och man icke ville taga stort förråd af ved med sig, brukade man bränna kropparna af Pinguinerna (garfåglarna) ‘for to boil the kettle’; ty fogeln fans i sådan mängd att man likväl hade tillräcklig provision af den.”
På grund av detta barbariska och skamlösa rofferi minskade så småningom arten så starkt, att den i slutet av 1700-talet var nästan utrotad. Nu började privatsamlare och museer bjuda över varandra för att skaffa exemplar av garfågeln eller dess ägg. Till sist häckade den endast på Geirfuglasker utanför Reykjanes på Island.
De sista Garfåglarna
År 1830 sjönk “garfågelskäret” i havet vid en jordbävning och de sista fåglarna flyttade till Eldey, som ligger i närheten. Här häckade en liten koloni som skattades varje år på fåglar och ägg och den 4 juni 1844 gjordes detta för sista gången av en expedition under ledning av Vilhjalmur Hakonarsson. Det var grov sjö och av den 14 personer starka besättningen gick endast Sigurdur Islefsson, J6n Brandsson och Ketil Ketilsson iland. Två fåglar och ett ägg upptäcktes - uppenbarligen ett par. Ketilsson slog sönder ägget då det var spräckt och de båda andra dödade en garfågel vardera. Detta var de två sista garfåglarna på jorden - efter den dagen har ingen människa sett en levande garfågel. Det uppges att man fick 40 danska riksdaler per fågel av en konservator. Den sista prisuppgiften uppges vara från slutet av 1930-talet, då betalades en fågel med 20 000 dollar och för ett ägg 1000 dollar. Ca 80 uppstoppade garfåglar och 75 garfågelägg och en del skelett finns bevarade i museer i Europa och Amerika. Ett 60-tal subfossila fynd av arten är funna i Bohuslän varav framgår att garfågeln tillhört faunan inom det nutida Sveriges gränser.
Mer att läsa om den märkliga och idag utrotade Garfågeln: https://sv.wikipedia.org/wiki/Garf%C3%A5gel
Om Anders Dahl som gjorde denna märkliga fågelobservation den 18 december 1783 kan nämnas, att han var född i Varnhem i Västergötland 1751 och dog 1789. Han blev student i Uppsala 1770 och filosofie kandidat och på Linnes rekommendation blev han vårdare av Claes Alströmers naturaliesamling och botaniska trädgård. Dahl promoverades 1786 till medicine doktor i Kiel och utnämndes 1787 till botanices demonstrator vid Åbo universitet. Anders Dahl ansågs av sin samtid som en utmärkt skicklig botanist. Efter honom är den allmänt odlade prydnadsväxten dahlia uppkallad.
LITTERATUR
Hanström, B., (red): Djurens värld. Band 9. Malmö 1964.
Jägerskiöld, L. A. mfl: Sveriges Djurvärld. Stockholm 1911.
Lindroth, A.: Garfågeln i Sverige. I: Vår Fågelvärld 1944.
Malm, A. W.: Göteborgs och Bohusläns Fauna. Göteborg 1877.
Nilsson, L.: Det stora sillfisket. I: Bohusläns historia. Utg. av E. Lönnroth.
Uppsala 1963.
Nilsson, S.: Skandinavisk Fauna IT. Foglarna. Lund 1858.
Trangrums-Acten eller Samling af de handlingar, som med Kongl. Maj:ts allernådigste
tilstånd blifwit Des och Rikets Höglofl. Amiralitets- och CommerceCollegier
tilsände, rörande Tran-Beredning af Sill, uti Bohus Länska Skärgården,
och Bewis derpå, at det uti Hafswattnet utkastade Trangrums skadar
hwarken Hamnar, Farleder eller Fiske. hwilket man tilförene befarat. Stockholm,
1784.
Publicerad av Sven Ängermark 2025